upp som en sol och ner som en pannkaka?
Vet man verkligen vem som är ens riktiga vän? Nej. Jag har insett de för längesen. Men ett tag så trodde jag att folk skulle växa upp. Men icke. Jag drar mig för att vara snäll och schysst mer. Djävulen har knuffat ner ängeln från andra axeln. Inge mer mr nice guy. Här ska slåss med både näbbar och klor. Jag lägger mig inte mer. Jag ska stå stolt på studenten och skina. Om jag så ska stå där själv bland andra. Ingen ska förstöra mina sista veckor jag har kvar i hålan. När skolan är dimmig mörk och trist så tänker jag på fina minnen; cadillac,öl och härligt folk. Skratt, prat och rock n roll. Snus, sol och latadagar. Grillning, pojkvän och solbrända magar? :)
Vore inte fel me sommarlov, även om man ska jobba. Nu får man ju STÅLAR för slit och släp. Yes!