Ida Henriksson

Ja idag har de vart skola igen, och som en stor jäkla sten f*n ramla ångesten med tillbehör in.
Osäkerheten, tårar som bränner, klumpen i halsen, hemlängtan osv.
Jag vet till viss del vad de beror på. Och de var väl största orsaken. Hela huvudet kändes som en tung börda när jag satt på tåget. Tåget som gick så bra att åka i går. Varför ska lyckan och lättnaden vara så kort stund. Tårar sprutade när ja kom hem. Är nu helt utmattad och jag har huvudvärk. Men är fortfarande inte någe lättad av att gråten fick komma fram. De snurrar fortfarande huvudet. (Varför? Är de någe jag gjort? Äcklig värdelös?...)
Alla har väl haft de tankarna och känslorna men man står ju för fan inte ut mera. Är trött och vill bara sova.


Trist blogg de blev idag men lägger in en del av en härlig låt av Eddie Meduza. Den får en att må någorlunda bättre?! Skönt gung.

Ifrån bonnavischan uti sverige.
Till Vancouver uti kanada.
Åkte det en man med svenska färger.
För att hugga träd i skogarna.
Han var stor och ståtlig som en fura.
Fast han hade fått en fix idé.
Han drack bara öl och anglostura.
Trodde han blev friskare av det.
Så när han kom in i djupa skogen.
Då så var han full som en kanon.
Packningen han bar var rena krogen.
Så den innehöll ju starka don.
Men han jobbade som själve hundan.
Tills han börja svaja av och an.
Då sprang alla kompsiarna undan, började att skrika till varann.

Timber (timber).
Skrek dom när han ramlade omkull.
Timber (timber).
För han var nästan alltid jätte full