Mobiltelefoner ett påfund av djävlen.
Ja för det första så är de hemskt beroendeframkallande. Och man känner sig nästan naken när den inte är med.
Jamenar hur ska det gå om man inte kan kolla instagram och facebook var 5:e minut.
Och om jag skulle behöva ringa min sambo för att säga hej.
För det andra, så direkt man köpt en är det något som krånglar och man får skicka tillbaka den.
Och så sitter man där igen med en uråldrig supstitut, som man knappt kan göra smileys på.
Och ringer någon så låter det som en robot från 1800-talet.
För det tredje så är man så jävla tillgänglig att man till och med förväntas svara när man sitter på toaletten.
Och om man inte svarar ja då har man säkert gått och dött. Eller så är den personen som inte svarar sur och vill inte prata.
Men ändå så har man en, och intalar man sig själv. Att det är ju bra om det händer något och då behöver man ju få tag i någon. Jo förvisso. Men hur ofta ringer du nödsamtal?
Jag får väl stoppa ner datorn i väskan ifall någon vill mig något och skriver på facebook och om jag behöver googla något på direkten. För jag har ju MOBILT internet.
Men iallafall så har jag som ni märker en jävla otur med dessa telefoner så det skriker om det.
Och jag skulle inte skaffa en ömtålig liten leksak, kallad iPhone.
Men det gjorde jag. Och jag har fått fan för det. Krossad förstörd... fan fan fan.
SÅ nu ska man väl laga skiten och sen tappa den i en sten eller så igen. Eller varför inte i toaletten, där allt skit ska hamna ändå.
Men så länge jag blir utan denna dyrgrip fick jag skaffa mig ett kontantkort och klämma i en gammal telefon.
Bara för att OM jag behöver ringa eller bli nådd.
Nu är det ju bara det att jag inte ha några nummer eller kan några nummer i huvudet.
Eller ja, till min sambo, mappa och syster. Men sen funkar inte minnet mera. Det tar stopp.
Så hej och hå, om ni ringer och jag inte svarar, SNÄLLA skicka ett sms och tala om vem du är eller läman ett röstmeddelande. Det är inte så svårt, tala bara in meddelandet efter tonen... piiiip
