Penseln glöder och färgen skvätter..
Eller mja något så när ialla fall. Jag började skissa igår på en ny målning. Och den tog en vänding idag jag inte väntat, eller tänkt mig.
Jag har ju mina favorit motiv, och det är tjejer med långa halsar, gärna tatuerade. Och det har blivit jag. Visst har en massa motiv på tjejer utan armar också. Tja, märkligt kan tyckas. Men det är det som är grejen.
Jag älskar annorlunda. Jag inspireras av människor som inte följer strömmen. Även om mycket av det har blivit trendigt, så sticker de ut som gör det äkta annorlunda. Man ska framförallt vara sig själv.
Och inte dömma efter utseende. Bli i stället nyfiken..
Jag vill att mina bilder ska skapa en nyfikenhet hos folk.
Jag vill inspirera. Framförallt kanske skapa lust till att skapa.
Det finns så många olika sätt att skapa och alla har sitt eget.
Listan kan göras lång..
Men den tänker jag inte skriva utan det får ni tänka ut själva. Men tänk heller inte på det allra självklaraste.
Låt fantasin flöda..
Inspirera andra!
Jo vad jag egentligen skulle komma till är att igår började jag och Linus läsa boken Pettson & Findus -Pannkakstårtan. Och jag har ALLTID varit inspirerad av bilderna i boken. Och den berättar så mycket mer än vad som är skrivet! Det händer saker hela tiden, och nästan jämt hittar man någon ny figur.
Jag hade dock glömt de undersköna texterna t.ex.
(taget ur boken Pannkakstårtan)
- Var är mjölet nånstans? Har du ätit upp mjölet, Findus? ropade han från skafferiet.
- Jag har minsann aldrig ätit upp nåt mjöl, sa Findus förnärmat
- Då har jag väl gjort det själv då, muttrade gubben och kliade sig fundersamt på näsan.
Började fnissa nästan hysteriskt när vi läste detta. Då jag kan se katten bli helt förnärmad och häpen över att Pettson beskyller honom för att äta upp mjölet.
Iallafall jag gjorde ju en hyllning till min favorit konstnär (Salvador Dali) Och nu tänkte jag göra något liknande.
Men också få med "mig" i bilden! Så vi ska se hur detta slutar. Men jag tror det kan bli bra.
Det känns bra. Men mina absoluta favoriter i dessa böcker är Mucklorna. De sätter en fet guldkant på boken.
Och har ni sett den tecknade serien och hört deras gnällande eller hånskrattandes, ja då kan man också höra dem när man läser boken också. Ja jisses vilket geni han är Sven Nordqvist!
