Ida Henriksson

Har varit mycket trögt med målandet en tid.
Och det tär på mig när jag är tom på inspiration.
Tror aldrig jag kommer att måla igen. Jag tappar allt när det är så här dött.
När jag testar och försöker trots spärrar, lås och bommar så kan jag helt enkelt inte måla.
Jag vet inte ens hur ett äpple ser ut typ. Nej det är hemskt.
Och jag tappar självförtroende och är nere på minus.

Efter jag kört Fanny till Dagis. Så Steg solen i horisonten och sken som den aldrig lyst förr.
Med ens blev jag en aning starkare.
Trost huvudvärken så blev jag lite pirrig i magen. Och fick tankar på att vintern kanske inte
är en evighet. Snart kommer våren.
Jag blir hel depp av vintern och jag har aldrig någon lust att göra någonting.

Satte mig och rita nu. Och helt obestämt på vad det skulle bli. Och nu (peppar, peppar) tror jag det börjar på
att lossna lite.
Men jag får inte vara allt för säker på saken. Inte förns jag tagit fram färgerna och penslarna.

Så nu, tar ett djupt andetag...
För nu ska jag måla!






Bild: Google



Ps. Är det bara jag som längtar eter att få ta av sig skorna och gå barfota på en varmasfalt eller
känna gräset killa dig mellan tårna?