En stressad värld!
Om man fick välja skulle jag vilja att världens vore mindre stressad
och lite snällare.
Mna är stressad för det mesta nu för tiden. Man stressar igenom sina arbetsdagar,
man stressar igenom sina helger. För att få maiximalt gjort. Hinna träffa så många som
möjligt. Helst skulle man vilja att dygnets timmar vore fler. Men inte ens då skulle väl tiden
inte ens räcka till. Du är stressad på din semester, för att solen inte skiner, och skiner solen skulle
du vilja hinna att hänga ut tvätt på tork, putsa fönster, träffa vänner, ligga på stranden, bada,
leka med dina barn, ut och motionera, grilla.
Man säger att man ska verkligen njuta av sin semester och inte göra någonting.
Men gör du ingenting i 5 minuter känner du dig skyldig över att
tvätten väntar på att vikas eller att du borde bättra brännan, läsa ut boken som du köpt för föera månader sen.
Man blir aldrig nöjd över hur mycket man än gör en dag. Aldrig är det tillräckligt.
När du anländer tillbaka till jobbet har du endast några få timar att göra det som timmarna är
satta för och helst dubbelt så mycket till.
Du pressar in lite här och lite där, för att sen inte slappna av på rasten till räckligt för att gå in några
minuter till för att här i lunchrummet gör du ingen nytta.
Presssa in lite till, Även när du ska till att börja jobba för dagen tillåter du dig att gå in någon mint tidigare
för du är ju ändå här i god tid. Fastän du inte få ut något av dessa ynka minuter i lönechecken.
Du måste bara prestera och pressa in lite till.
Du måste göra mer än tillräckligt. Mer än mest. Bättre än bäst.
Vad du än gör och vad du än vill göra så hinner man inte.
För få timmar, stressa lite till, du når din gräns och tillsut faller du ihop av utmattning.
Du har krockat med tegelväggen och du kan inget göra mer..
Allt blir svart och du känner varenda muskel, ben och ner..
Pulsen, hjärtat som pumpar blodet. Di thuvud är tomt och svart.
Så trött..
Tänk om världen vore mindre stressad..
Då kanske inte "sjukdomen" utbränd vara lika vanlig som att få en finne i pannan.
För efter en sån fet smäl återhämtar man sig aldrig riktig.
Du är mer känslig och har lättare att hamna i väggen igen.
Varför ska man pressa sig så, varför vill folk att man ska stressa så`?
Jamenar man gör väl så gott man kan?!
Mer kan man ju egentligen inte göra.
Alla är olika och klarar mer eller mindre än vad den andre gör.
Men fortfarande har man gjort så gott man kan, eller hur?
och lite snällare.
Mna är stressad för det mesta nu för tiden. Man stressar igenom sina arbetsdagar,
man stressar igenom sina helger. För att få maiximalt gjort. Hinna träffa så många som
möjligt. Helst skulle man vilja att dygnets timmar vore fler. Men inte ens då skulle väl tiden
inte ens räcka till. Du är stressad på din semester, för att solen inte skiner, och skiner solen skulle
du vilja hinna att hänga ut tvätt på tork, putsa fönster, träffa vänner, ligga på stranden, bada,
leka med dina barn, ut och motionera, grilla.
Man säger att man ska verkligen njuta av sin semester och inte göra någonting.
Men gör du ingenting i 5 minuter känner du dig skyldig över att
tvätten väntar på att vikas eller att du borde bättra brännan, läsa ut boken som du köpt för föera månader sen.
Man blir aldrig nöjd över hur mycket man än gör en dag. Aldrig är det tillräckligt.
När du anländer tillbaka till jobbet har du endast några få timar att göra det som timmarna är
satta för och helst dubbelt så mycket till.
Du pressar in lite här och lite där, för att sen inte slappna av på rasten till räckligt för att gå in några
minuter till för att här i lunchrummet gör du ingen nytta.
Presssa in lite till, Även när du ska till att börja jobba för dagen tillåter du dig att gå in någon mint tidigare
för du är ju ändå här i god tid. Fastän du inte få ut något av dessa ynka minuter i lönechecken.
Du måste bara prestera och pressa in lite till.
Du måste göra mer än tillräckligt. Mer än mest. Bättre än bäst.
Vad du än gör och vad du än vill göra så hinner man inte.
För få timmar, stressa lite till, du når din gräns och tillsut faller du ihop av utmattning.
Du har krockat med tegelväggen och du kan inget göra mer..
Allt blir svart och du känner varenda muskel, ben och ner..
Pulsen, hjärtat som pumpar blodet. Di thuvud är tomt och svart.
Så trött..
Tänk om världen vore mindre stressad..
Då kanske inte "sjukdomen" utbränd vara lika vanlig som att få en finne i pannan.
För efter en sån fet smäl återhämtar man sig aldrig riktig.
Du är mer känslig och har lättare att hamna i väggen igen.
Varför ska man pressa sig så, varför vill folk att man ska stressa så`?
Jamenar man gör väl så gott man kan?!
Mer kan man ju egentligen inte göra.
Alla är olika och klarar mer eller mindre än vad den andre gör.
Men fortfarande har man gjort så gott man kan, eller hur?
