Så mysigt.
Fanny hoppade i sin gunga för en stund sen, blev gnölig och ville ur.
La henne i famnen och hon fick en napp. Hon låg där och bara titta på mig.
ååh sånna stunder är det bästa som finns. Tillslut somnade hon.
Hon är helt underbar när hon är på riktigt gos humör.
Tittar på förlossningskliniken. Jag beundrar alla mammor lika mycket.
Kan knappt fatta att jag legat så själv och kämpat. Och min älskade Linus
som kämpade med mig. Det var tufft men så häftig upplevelse.
Det jag funderar över är, de som är med i förlossnigkliniken.
Varenda en tar epidural, och alla läkare och barnmorskor tycker verkligen
att de ska ta den. Jag blev aldrig erbjuden det. Förresten hade jag inte på tanken
att ta det under tiden värkarna höll på.
Det enda jag koncentrera mig på vad att hära ut och suga lustgas. :)
Inte bara mammor ska ha beröm efter dessa timmar. Man måste berömma de anhöriga
som stpr brevid en, vem det är är om inte pappan.
För det är långa dryga timmar. Och den som står brevid kan känna sig hjälplösa.
Och hur knäppa, förbannad eller ledsen man kan bli udner värkarbetet så
finns de där ändå.
Min älskade Linus var hos mig hela tiden och stöttade.
En lite kul grej var att dessa förbannade övingarna man gjorde på föräldragruppen
hjälpte mig ingenting. Inte "belöningsmassagen" eller deras sätta att andas.
Nej jag blrev instruarad ett sätt att andas i masken och det var bäst.
När Linus skulle testa "belöningsmassagen" gjorde det bara ont.
Det fanns inte tid att slappna av att göra det kändes det som.
Jag var koncentrerad till max.
När man ser alla idag som är gravida kan man längta lite tillbaka och
särskillt de sista spända dagarna när tiden gått ut. Att nu kan det ske när som helst.
Men då var det en plåga. Allt var jobbigt.
Men när belöningen, bebisen är ute då är allt hur bra som helst.
Oj vad mycket det blev skrivet. Men ibland behövs det.
Tänk att det är snart ett halv år sen jag låg på BB med en nyfödd liten Fanny
i armarna. Nu har man snart en 6 månaders bebis i armarna.
Som inte alls är så lite längre. Aw min stora tös!!! <3
La henne i famnen och hon fick en napp. Hon låg där och bara titta på mig.
ååh sånna stunder är det bästa som finns. Tillslut somnade hon.
Hon är helt underbar när hon är på riktigt gos humör.
Tittar på förlossningskliniken. Jag beundrar alla mammor lika mycket.
Kan knappt fatta att jag legat så själv och kämpat. Och min älskade Linus
som kämpade med mig. Det var tufft men så häftig upplevelse.
Det jag funderar över är, de som är med i förlossnigkliniken.
Varenda en tar epidural, och alla läkare och barnmorskor tycker verkligen
att de ska ta den. Jag blev aldrig erbjuden det. Förresten hade jag inte på tanken
att ta det under tiden värkarna höll på.
Det enda jag koncentrera mig på vad att hära ut och suga lustgas. :)
Inte bara mammor ska ha beröm efter dessa timmar. Man måste berömma de anhöriga
som stpr brevid en, vem det är är om inte pappan.
För det är långa dryga timmar. Och den som står brevid kan känna sig hjälplösa.
Och hur knäppa, förbannad eller ledsen man kan bli udner värkarbetet så
finns de där ändå.
Min älskade Linus var hos mig hela tiden och stöttade.
En lite kul grej var att dessa förbannade övingarna man gjorde på föräldragruppen
hjälpte mig ingenting. Inte "belöningsmassagen" eller deras sätta att andas.
Nej jag blrev instruarad ett sätt att andas i masken och det var bäst.
När Linus skulle testa "belöningsmassagen" gjorde det bara ont.
Det fanns inte tid att slappna av att göra det kändes det som.
Jag var koncentrerad till max.
När man ser alla idag som är gravida kan man längta lite tillbaka och
särskillt de sista spända dagarna när tiden gått ut. Att nu kan det ske när som helst.
Men då var det en plåga. Allt var jobbigt.
Men när belöningen, bebisen är ute då är allt hur bra som helst.
Oj vad mycket det blev skrivet. Men ibland behövs det.
Tänk att det är snart ett halv år sen jag låg på BB med en nyfödd liten Fanny
i armarna. Nu har man snart en 6 månaders bebis i armarna.
Som inte alls är så lite längre. Aw min stora tös!!! <3
