Ida Henriksson

Tänker tillbaka fta på när Fanny föddes.
Timmarna innan och vilken pärs det var.
Men mest över att jag var så glad att det hade startat.
Väntan var över. Nu när jag ser Kvinnor med magen i vädret
kan jag faktiskt längta tillbaka till timmarna innan allt gjorde ont,
alltså innan förlossningen. Och så självklart när hon precis kom ut.
Och låg på bröstet. Alldeles ny och underbar.

Förut så jag inte bara det där underbara utan det onda efter åt.
Smärtan, blodet skräcken. förlorade så mycket blod.
Min livmoder strejkade och drog inte ihop sig.
Det kan vara svårt att förklara för andra hur allt kändes.
Det måste upplevas. Allting. Fast jag önsakr ingen den smärtan jag hade
efteråt och all stress och skräck och smärta.
Men nu kan jag ialla fall bara se lyckan och befrielsen från den tunga kropp
man dragit på. Lyckan över att man fött ett barn.
Jag kommer att vilja ha barn igen. Det är ett som är säkert.

Kanske har jag skrivit om detta många gånger. Men samtidigt tåls det att
upprepa. Med tanke på att det är den största händelsen i ens liv.
Att vara gravid, och sen föda det barnet, och uppfostra och älska den
människa som man satt till livet. För det är det värdefullaste man har.¨
Man ska finnas där för ens barn liten som vuxen. Det är viktigt att man
rår om och älskar ens barn lika mycket som när det är vuxen som liten.
(Då får man massor av kärlek tillbaka.)
Jag har jätte bra kontakt med min mor och far och det kommer av att
de har varit underbara föräldrar. Man hjälper dem utan problem.
För de har ställt upp jämt. Skulle aldrig svika eller strunta i saker
som mina föräldrar ber om hjälp med. För de är viktiga för mig.

Man ska ta hand om varann. Så är det bara. Man tjänar på det i längden.
Jag kommer göra allt för mina barn!!!

Det blev ett långt inlägg. Var tvungen att skriva av mig lite.