Livet på en pinne
Jag och min lilla familj mår toppen.
Vi äter, sover och skiter nästan enligt schema.
Det går lättare och lättare för varje dag. Och jag mår bättre
och bättre också. Man släpper lite på tyglarna och törs mer.
Oron lägger sig och blir mer normal. Men det kommer väl ändå
ta sin lilla tid innan man litar på sig själv och andra.
Det kan vara hemskt svårt att se någon annan hålla lilla skrutt.
Rädd för att de ska tappa henne, eller smitta henne med något.
rädd för att hon ska slitas i från oss.
Men vilken förälder tänker inte så om sina barn särskillt om
ett nyfött litet liv.
Det blir väldigt mycket bebissnack här nu mer. Det är svårt att komma undan
eftersom dagarna fylls med blöjor, bröstmöjlk, gnöl, snos, nattvak m.m.
Just nu vet man varken om det är dag eller natt när man vaknar,
eller vilken dag i veckan det är. Men det är lite härligt. För man har
världens finaste och bästa barn i sin ägo nu.
Man vill inget annat än att stolt visa upp henne och tala om att hon är vår.
Förövrigt idag har Linus farmor och pappa varit på besök.
Vi har också varit hem till mamma, pappa och systeryster.
Man orkar mer och mer med att träffa folk.
Men alla dagar är inte guld, så man får ta var dag som den kommer
och se vad som orkas med.
Imorgon är det inget direkt inplanerat.
Bebismys är det enda!!!
