Ida Henriksson

Nepp jag sover inte.. Jag målar!
Och så kom jag att tänka på det här med att precis ha blivit mamma
och pappa, kanske första gången som för mig och Linus.
Eller kanske för andra, tredje, fjärde.. ja ni vet.
Är det nån mer än jag som upplever frågor som ständigt återkommer?

Först så åker man hem, lyckliga av att få se och rå om sitt älskade barn.
Folk kommer och hälsar på snart där efter och frågorna haglar..
Allra först kommer frågan, enkel men lättsvarad:
- Är han/hon snäll?
Självklart svarar en annan, men efter 1003849859 gången vill man svara,
Nej vet du va, hon är hemskt elak, sover inte och tuggar på möblerna.

Sen kommer andra.
- Har du mjölk?
Jag svarar, ja de har jag. Enkelt.
Men efter 1984318942053059 gången har ja lust att svara:
Nej här är det torrt som saharaöknen, känn så får ni se..

Sen efter många om och men och lite snack kommer den mest otroliga
med tanke på de första besökarna tätt efter förlossningen.
-När blir det dop?
Vi svarar, ingenaning. När hon är 4-5 månader kanske?!?!?!
Men efter 194830954205 gången vill man svara.
Antingen;
1) Jajjemen de bestämde jag under tiden jag huffade och puffade
ut får lilla bebis. Har redan bokat kyrka och beställt smörgåstårta osv.
2) Nej helvete heller, dop, aldrig i livet. Prisa vare djävulen.

Ja nej skämt o sido det är sånt man tänker på i efterhand.
Men varför ställer man de är nu mer konstiga frågorna?

Men iallafall de som undrar.
-Fanny är supersnäll och mysig. Men har sina dåliga dagar precis som vi. <3
-Jajjemen här finns de puppslickar åt alla (fniss)
-Ja hon ska doppas i vatten i Jesus, kvistus... eller hur det nu va?

..eller Judas, Kristus och den heliga arken?