Ida Henriksson

Blev ingen större vila när jag kom hem förut.
Försökte men det var dömmt att misslyckas.
Jag tog då tag i sovrummet i stället.
Det är mycket ja ska göra denna vecka. Men får ta det pö-om-pö.
Bara jag blir klar tills på fredag, då de kommer folk.
Usch jag vill egentligen inte, kan vi inte skjuta upp det tills nästa år i stället.
Hatar verkligen födelsedagar, ja ialla fall de som rör en själv.
Jag hatar egentligen alla tillställningar när man ska stå i centrum.
Studenten var faktiskt de bästa, men då var man ju lite förfriskad.
plus att man var sleten efter alla tillställningar som var då.
Minns det som bra dagar.

Nu är man inne v.36 dessutom. Jag ska inte ljuga och säga att det är en dans på
rosor detta. För det är det inte. De är tungt och tröttsamt. Tur man blir lite uppiggad
av alla rullningar och sparkar i magen, och såklart att det inte är så länge kvar.
På någe sätt känns det att det är slut spurten nu. Det känns annorlunda,
och jag ser magen sjunkit. Känner att plutten simmat neråt. =)
Klart kommer jag säkert gå över tiden. Men man ska aldrig säga aldrig, eller?
Det mesta är klart. Men jag och Linus får nog ta oss en tur till Malung för att
hämta spjälsängen snart för ju ska jag ha den!

Jag ska också nämna att äntligen närmar sig hösten på riktigt.
Jag älskar höst. Frisk härlig luft och färgglatt, förhoppningsvis
komemr höst solen och värmer lite. Gottit!