Ida Henriksson

Nu är det måndag igen, och jag ligger i soffan.
Min kropp tillåter inte särskillt mycket rörelse.
Igår mitt på dan fick jag hemska smärtor i bäckenet. Jag tog mig inte
upp ur sängen utan Linus hjälp och en massa tårar.
Jag kunde knappt gå. Det var hemskt. I och med att det
var sista dan som moster och agnes var hos mamma så
var ja tvungen pallra mig i väg för att säga hejdå, trots smärtan.
Moster har varit här för att hennes äldsta barn har spelat i Svennis Cup
under helgen.  Har varit så mysigt att få träffa dem, målat och lekt lite med Agnes.
Hon är helt underbar.

I Fredags var jag även till frissan för att fräscha upp mitt hår.
Klippte av ungefär 20 -30 cm. Så de är kort nu. Rakt av. Är jätte nöjd.
Men är helt olik mig. Kul med nya frisyrer. Aldrig blir de de samma.
Men de ja måste göra är att färga mig. Får se om jag orkar lägga i färg sen.

Igår kväll gjorde jag och Linus inte särskillt mycket.
Ja kunde inte göra mycket. Kunde inte ens duscha stående.
Nu vill ja bara att "The Day" ska vara här.
Jag längtar, jag vill snosa på vår lilla bebis. Inte bara känna Hans/hennes
buffar i magen. Även om det är väldigt mysigt.
Dagarna går tråkigt nog väääldigt långsamt nu. Men så är det alltid när man väntar
på något, som semester, födelsedagar, nån speciell fest, eller jul..

Och här blir det nu (punkt) .