Ida Henriksson

Det är gjort? Det är klart! Han lever inte mer.
Fan de knyter sig i bröstet. Han min älskade hund
han lever inte mer. Han är borta.
Visst det är livets gång. Men fan det är hemskt.
Jag vill att Linus ska komma hem, och jag kan gråta mot hans bröst.
Jag vill krypa in i hans famn och känna mig vaarm och trygg.
Jag saknar allt för mycket, jag går sönder.
Hjälp mig, trösta mig...

...bara lite ialla fall!