Ida Henriksson

Allt är en enda röra, runt om mig och i mig.
Jag har beslutsångest över en rad saker och ting.
Inget är som det borde vara, som jag vill att det ska vara.
Men vet jag egentligen vad jag vill då? Inte direkt.
Men jag om de var som de borde vara så skulle en sak
vara självklar och inget att fundera över.
Men så enkelt är det inte.
Varför ska man avara kvar i något man tvekar över och fäller tårar för.
Men tårar kommer också för att man egentligen inte vill att det ska vara sä här.
Ialla fall hos mig. Det är så svårt att ta rätt beslut, kunna säga saker på rättsätt-
Så att inte skada blir större än vad den redan är. Hos mig och andra.
Det är tungt grått och vått på de i mitt bröst och utanför.

Persiennerna är nere och rummet är stökigt.
Fööör stökigt. Jag är lat och sorgsen.
Har ialla fall varit på bio med Natalie, känns okej.
Fått råd, inte bara av henne, av fler.
Jag får de svar jag vill ha, men det är inget beslut någon, inte jag, vill ta.
Varför ska det vara så förbannat svårt???????

En  kul grej har dykt upp, mitt i allt det röriga. Natalie frågade mig om jag vill följa med till Rom
den 15 mars. Och jag tror att det kommer att bli så. Jag beöver bara svara ja och betala min del,
och sen bara följa med. Enkelt svar för många men inte för mig.
Jag måste först ta itu med saker först. Men ja tror att ja behöver följa med!

Idag har jag vart ledig, imorn, torsdag och fredag ska jag jobba.
Det är tungt men det går bara mna komemr dit.
Åh torsdag närmar sig... *suck*

VARFÖR SKA DET VARA SÅ JÄVLA SVÅRT?