I still hear your voice when you sleep next to me
Det känns så otroligt bra inom mig. Och jag kan knappt beskriva känslan.
Jag går på moln. Men jag svävar likaså. Jag känner mig som om jag
var ett barn på julafton. Jag är studenten som firar sin dag. Jag känner mig som
personen som vunnit på spel. Jag är lycklig. Jag kan knappt finna ord för hur glad jag är.
Men om man/vi börjar fundera på framtiden redan. Vad är de då? Vad menas med det?
Är jag bara så kär att jag skulle kunna göra vad som helst för denna personen?
Eller är det så det kommer att bli? Jag blir fundersam. Det kan jag lova.
Visst känner jag också att jag måste vara en aning "smittad" av Kitty.
Men är de någe fel med de då? Kanske är det de som ligger och lurar bakom en nerv eller
ett blodkärl. Är det verkligen så? Men jag är kär och det är de som spelar roll.
Jag måste erkänna att jag inte varit så här här sen jag gick på högstadiet, och
bara var kär på håll. De är liksom pirrigt och mysigt hela tiden.
Jag är lika nervös och uppjagad varenda gång jag ska träffa honom.
Jag är i himmelen. Underbart.
Ja är uppöver öronen kär!!!
