En komikers uppväxt av Jonas Gardell
"För allt du hatar hos dig själv- förlåt dig själv.
För allt du älskar hos dig själv- förlåt dig själv.
För allt du skäms över.
För allt du är stolt över.
För allt du vill dölja.
För allt du vill visa upp.
För allt som inte blev som det skulle.
För allt du är.
För allt du ville vara.
Förlåt dig själv." *
Känner igen mig själv i boken. Det skär i mitt hjärta för vissa saker jag läst och läser.
Livet är inte som man vill att det ska vara. Man har ine den statusen man vill ha. Man offrar men ingen belöning ser man någonsin till. Och den är bara att glömma när du väl offrat. Den belöningen du får varar blott någon minut, varken mer eller mindre. Så man ska verkligen tänka igenom saker och ting innan du offrar något värdefullt.
Besvikelsen är så synlig så du bara andar inte när du inte får det du förväntat. De njuter. Ögonen, munnen kroppen, det syns. Ingen idee att försöka dölja det du redan visat och så många gånger förut.
"Anna mun kaikki kestää!, på finska betyder det "Ge mig kraft att stå ut" *
-Ge mig kraft, skriker jag!
Dålig matlust. Ensamhet. Besvikelse. Längtan efter något onåbart. Saknad. Otrygg. Sökande efter svar. Frusen.
Sammanbiten. Gråtfärdig. Ångest. Inåtvänd. Känslolöst monster. Man ger och ger. Men inget får man åter. Tro aldrig att du någonsin blir tillträckligt tillfredsställd. Nej jag har fattat. Bygger en mur. Skyddar mig med ett falskt leende och några få kommentarer av de ord ni byter med varandra. Själv står man där, liten, otillräcklig och kall.
Man har ett svart hål som bara växer sig större och starkare inom sig. Snart slukar det allt gott och ett helvete bryter ut. För intar allt.
"Allt ska vi glömma och allt ska vi förlora.
Och någon annan dag, men inte nu, ska jag visa dig
den hemliga grottan, den porlande bäcken
jag aldrig fann som barn." *(ur boken, en komikers uppväxt)
För allt du älskar hos dig själv- förlåt dig själv.
För allt du skäms över.
För allt du är stolt över.
För allt du vill dölja.
För allt du vill visa upp.
För allt som inte blev som det skulle.
För allt du är.
För allt du ville vara.
Förlåt dig själv." *
Känner igen mig själv i boken. Det skär i mitt hjärta för vissa saker jag läst och läser.
Livet är inte som man vill att det ska vara. Man har ine den statusen man vill ha. Man offrar men ingen belöning ser man någonsin till. Och den är bara att glömma när du väl offrat. Den belöningen du får varar blott någon minut, varken mer eller mindre. Så man ska verkligen tänka igenom saker och ting innan du offrar något värdefullt.
Besvikelsen är så synlig så du bara andar inte när du inte får det du förväntat. De njuter. Ögonen, munnen kroppen, det syns. Ingen idee att försöka dölja det du redan visat och så många gånger förut.
"Anna mun kaikki kestää!, på finska betyder det "Ge mig kraft att stå ut" *
-Ge mig kraft, skriker jag!
Dålig matlust. Ensamhet. Besvikelse. Längtan efter något onåbart. Saknad. Otrygg. Sökande efter svar. Frusen.
Sammanbiten. Gråtfärdig. Ångest. Inåtvänd. Känslolöst monster. Man ger och ger. Men inget får man åter. Tro aldrig att du någonsin blir tillträckligt tillfredsställd. Nej jag har fattat. Bygger en mur. Skyddar mig med ett falskt leende och några få kommentarer av de ord ni byter med varandra. Själv står man där, liten, otillräcklig och kall.
Man har ett svart hål som bara växer sig större och starkare inom sig. Snart slukar det allt gott och ett helvete bryter ut. För intar allt.
"Allt ska vi glömma och allt ska vi förlora.
Och någon annan dag, men inte nu, ska jag visa dig
den hemliga grottan, den porlande bäcken
jag aldrig fann som barn." *(ur boken, en komikers uppväxt)
