Ida Henriksson

Helgen har susat förbi. Och jag har nu sportlov, delvis ledig ialla fall. Ska strax i väg till min praktik plats. Känner ingen ork. Jag är trött och börjar bli förkyld. Helgen har varit helt okej. Även om ångest och oror jagat mit och lurat i var vrå. Den enda stunden utan de, var lördag kväll/natt när man fick dansa och skratta bort allt lidande. Men dagen efter vaar de som ett stort åskmoln i hela lägenheten.

Ute är himlen grå, och de är inte alls lockande att gå ut. Snön är jobbig, vill att solen ska komma och ge oss en tidig och varm vår. Men allra helst av allt skulle jag vilja ha mitt snos här, ligga i sängen och bara mysa och prata. Slumra till då och då. Känna ledigheten sprida sig i hela kroppen. Hakuna Matata-
(Inga bekymmer) ...

Ååh klockan tickar, oror nervositet.. Blir galen. Snart, snart måste man gå. Vill inte. Stoppa tiden. Låt mig få lägga huvudet på kudden och dra täcket över mig. Hjälp.