Hård och besynnerlig
<I wanna talk to you
Last time we talked Mr Smith you reduced me to tears
I promise you that won't happen again!>
Sov länge idag. Åt frukost som vilken dag som helst.Men jag är tom inut i. Jag är bara ett tomt skal. Jag är levande död. Sekunder, minuter, timmar går men jag lever fortfarande inte i någon förändrad värld. Jag står på samma plåtå och tar mig ingenstans. Det enda som växlar är allt från tårar som rinner, till total tystnad. Från stående stirrandes ut genom ett fönster till liggandes och stirra i taket. Från skrikandes i en kudde till önskan att tatalt gå upp i molekyler och försvinna. Världen är inte rättvis. Jag kommer att tyna bort. Jag har redan börjat falla isär.
<Vansinne, tårar sprutar, skriker, Spyr, skakar, svimmfärdig, skrattar, gråter, skakar, skriker...>
De har fastnat nåt i bröstet. Ånger, gråten, lyckan, saknad, vansinne. De stäpper igen luftrören. Jag andas snart inte längre. Lungorna fylls inte längre, Hjärtat slår inte mer, benen bär mig inte, ögonen ser inge mer än mörker.
Somnar, drömmer obetydliga saker, kaos och våld, rädslor, skrik. Jag befinner mig i en sorts dvala, ett stadium mellan vakettillstånd och sömn. Jag vaknar inte på morgonen, jag är sömngångare. Solen kan skina hur mycket den vill nu. <geting angry doesn't solve anything> Jag har sjunkit så lågt nu att de kommer att krävas en bomb att få mig upp ur hålet jag fastnat i.
Jag kvävs av mig själv. Jag kväver andra, Jag kväver världen.
Måste jag lära mig att vara Hård och besynerlig, Lisa?
<Why dont you like me?
Why dont you like me?
Why dont you walk out the door! >
Last time we talked Mr Smith you reduced me to tears
I promise you that won't happen again!>
Sov länge idag. Åt frukost som vilken dag som helst.Men jag är tom inut i. Jag är bara ett tomt skal. Jag är levande död. Sekunder, minuter, timmar går men jag lever fortfarande inte i någon förändrad värld. Jag står på samma plåtå och tar mig ingenstans. Det enda som växlar är allt från tårar som rinner, till total tystnad. Från stående stirrandes ut genom ett fönster till liggandes och stirra i taket. Från skrikandes i en kudde till önskan att tatalt gå upp i molekyler och försvinna. Världen är inte rättvis. Jag kommer att tyna bort. Jag har redan börjat falla isär.
<Vansinne, tårar sprutar, skriker, Spyr, skakar, svimmfärdig, skrattar, gråter, skakar, skriker...>
De har fastnat nåt i bröstet. Ånger, gråten, lyckan, saknad, vansinne. De stäpper igen luftrören. Jag andas snart inte längre. Lungorna fylls inte längre, Hjärtat slår inte mer, benen bär mig inte, ögonen ser inge mer än mörker.
Somnar, drömmer obetydliga saker, kaos och våld, rädslor, skrik. Jag befinner mig i en sorts dvala, ett stadium mellan vakettillstånd och sömn. Jag vaknar inte på morgonen, jag är sömngångare. Solen kan skina hur mycket den vill nu. <geting angry doesn't solve anything> Jag har sjunkit så lågt nu att de kommer att krävas en bomb att få mig upp ur hålet jag fastnat i.
Jag kvävs av mig själv. Jag kväver andra, Jag kväver världen.
Måste jag lära mig att vara Hård och besynerlig, Lisa?
<Why dont you like me?
Why dont you like me?
Why dont you walk out the door! >
